Till dig, farfar.

Jag har ett hål i mitt hjärta. Även att jag var beredd och jag visste att du kämpade, så känns det som någon har skjutit mig. Rakt i hjärtat. Jorden förlorade en fantastisk människa, en riktig ängel. Du har alltid varit någon jag sett upp till. Det gör jag fortfarande. Du var så klok, med ett så stort hjärta. Jag minns så mycket. Minns exakt hur det doftade på morgonen när jag kom ner för trappan i huset. Minns alla kvällar framför bingolotto med dom där perfekta rosa pennorna, du vet? När du täljde små, små dalahästar som vi fick måla sen. Hur du verkligen lyssnade när jag berättade vad som händer i livet, och hur du kunde avbryta mig - bara för att tala om hur vacker jag är. Fascinationen när du pratade färnäsmål, och det lät som ett helt annat språk. Bamsekramarna vi möttes av i dörren, varje gång vi hälsade på. Dom kramarna kommer jag minnas mest. Jag har beundrat ditt engagemang och hur snäll du är, allt du gjort för andra människor.

Jag är så glad att just du är min farfar. Du har alltid varit, är och kommer alltid att vara det. Jag hoppas himlen och vad som finns där tar väl hand om dig. Jag är glad att du slipper lida, med otroligt ledsen att du lämnat oss alldeles för tidigt. Men du tittar till oss, eller hur? Det är jag säker på. Och jag hoppas du finns här, ser och känner nu. Du kommer alltid finnas djupt i mitt hjärta. Sov gott farfar, jag älskar dig. 

 

Du är i ljuset nu
Du finns på andra sidan nu
Du har inte ont nu
Jag saknar dig
Jag klarar mig
Men du betydde så mycket
Du fattas mig

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: